søndag 17. mai 2015

Smakebit på søndag (118) : MaddAddam av Margaret Atwood

Forrige søndag hadde jeg ikke noe innlegg i denne spalten, siden jeg var i konfirmasjon i Bodø.  Straks er det 17. mai her, Norges nasjonaldag, men den har jeg tenkt å ta med ro på. Å dra til byen blir bare stress med masse folk og det koster masse penger bare for en liten kaffe på en slik dag. Heller da å tilbringe dagen hjemme, lese og lage noe god mat utpå ettermiddagen til min sønn og venninnen hans. Det er dessuten meldt regn og kaldt. Jeg har nettopp vært sørpå og hentet min sønn siden han var ferdig på folkhøgskolen i går. Jeg har kjørt ca 100 mil på et par dager. Gjennom vakker norsk mai-natur, med sauer og kyr langs veiene, moskus på Dovre og vakre fjell, elver, åkrer, daler, vann og skog. Jeg som har vært i en litterær dystopisk verden med Margaret Atwoods trilogi i det siste, ble så glad av å se at vi enda har en frisk vakker natur og naurlige dyr langs veiene. For slik er det ikke i crakernes verden, og nå er jeg i den tredje og siste boka, som dere skal få en liten smakebit av.


Fra forlaget om boka:
Med "MaddAddam" avslutter Margaret Atwood sin fremtidsvisjon som begynte med "Oryx og Crake" og fortsatte med "Flommens år". Det er uhyggelig, skremmende, gripende - og fullt av svart humor.

Handlingen foregår i en verden der de fleste menneskene er utryddet, der multinasjonale selskaper har tilrevet seg all makt, bioteknologiske nyvinninger har kommet ut av kontroll, og dyrearter har mutert og fått menneskelige egenskaper.
Det har gått flere måneder siden den store katastrofen herjet. Kvinnene Toby og Ren hjelper Amanda når hun blir angrepet av de onde og morderiske painballerne og vender deretter tilbake til leiren. Til deres forskrekkelse følger crakerne dem, disse fredelige, blåhudede vesenene som er skapt av den briljante, nå avdøde Crake. I leiren gjør de så godt de kan for å ivareta sine daglige sysler, skaffe mat og beskytte seg mot de genmanipulerte grisongene og painballerne. Og en dag må de dra ut for å ta den avgjørende kampen.
Atwoods dystopi gir ikke leseren en følelse av desperasjon over menneskehetens feilsteg, men heller ærefrykt over vissheten om menneskets store potensial til å utvikle seg.

Mer HER

En liten smakebit her:

Zeb i mørke
Det er kveld. Toby har lurt seg unna kveldens fortellerstund med crakerne. Det å fortelle for dem gjør henne helt utslitt. Ikka bare må hun ta på seg den idiotiske røde lua og gjennomgå fiskeritualet, men fisken hun må spise er ikke alltid akkurat det man kan kalle stekt, og så er det alt det hun må dikte opp. Hun liker ikke å lyve, ikke med overlegg, ikke direkte, men hun unngår de dystrere og mer innviklede sidene ved virkeligheten. Det er som å hindre brødskiven i å brennes samtidig som hun må få den til å bli toast. (s. 149)

Jeg har blogget litt om de to første bøkene, for den som  er interessert i å lese hva jeg syntes om dem: Oryx og Crake og Flommens år


Ha en riktig fin søndag, 17.mai hvordan du enn velger å feire den eller ikke!

Vil du leser flere smakebiter kan du ta en titt inn til Maris blogg Flukten fra virkeligheten!


Vakker natur, vakker ungdom, Rondane i går. (eget foto)


37 kommentarer:

  1. Jeg visste ikke at Margaret Atwood skrev dysptopi. Av en eller annen grunn så jeg for meg at hun for det meste skriver romantikk på kanten til kiosklitteratur, ikke sikker på hvor jeg har den ideen fra :p
    Handlingen i "Maddaddam" virker veldig interessant!

    SvarSlett
    Svar
    1. Hehe, så sndige bilder vi kan lage oss.. Jeg hadde sett for meg Aywood som en typsik feministforfatter lenge.. Hun har sikert skrevet noe slikt også, men jeg tror hun er mer allsidig enn det..Og er mest kjent som miljøaktivist i tillegg til forfatterskapet. MaddAddam er veldig interessant!

      Slett
  2. Jag har inte läst något av Atwood, men jag har nog tänkt göra det någon gång :) Ha en fin 17 maj!

    SvarSlett
  3. Jag har nog tänkt att ge Atwood en chans till och då blir det med första boken om Crake. Tack för smakebiten!

    SvarSlett
  4. Tack för smakbiten! En trilogi jag varit nyfiken på länge :)

    SvarSlett
  5. Oryx & Crake var ju riktigt bra. Hade inte en aning om att det fanns en fortsättning. Tack för upplysningen och smakebiten! ;-)

    SvarSlett
  6. tack för smakebiten! vi läste Oryx och Crake i läsecirkeln. jag tycker mycket bättre om Atwoods övriga författarskap

    SvarSlett
    Svar
    1. Ok, jeg har ikke lest så mye annet av henne. Hva anbefaler du?

      Slett
  7. Takk for smakebiten, denne serien virket spennende. Håper du får en fin 17 mai videre!

    SvarSlett
  8. Har inte läst något av Atwood, men borde kanske göra det. Tack för smakbiten!

    SvarSlett
  9. Vilken vacker bild. Blev själv sugen på att ge mig ut med bilen och upptäcka Norge! Tack för smakbiten och ha en fortsatt trevlig söndag!

    SvarSlett
    Svar
    1. Takk, ja det er en nydelig natur i Norges langstrakte land, med fjell og fjorder. Anbefales! Takk selv"!

      Slett
  10. Tack för smakbiten. En gång i tiden var Atwood en av mina favoritförfattare men nu är det länge sedan jag läste något av henne.

    SvarSlett
  11. Tack för smakbiten! Jag har läst någon bok av Atwood för ganska länge sen men minns tyvärr inte vilken. Tänkt att jag ska läsa något av henne men är lite osäker på vilken bok jag ska välja. ;)

    SvarSlett
    Svar
    1. Bare hyggelig! Liker du fremtidsbøker, så er denen trilogien kjempebra!

      Slett
  12. Margaret Atwood är en sådan där författare jag måste läsa något av! Tack för smakbiten :-)

    SvarSlett
  13. Detta är en författare som står på min lista över författare jag måste läsa något av. Tack för smakbiten och ha en fortsatt trevlig kväll :)

    SvarSlett
  14. Ja men det låter inte helt fel, skulle jag nog kunna läsa

    SvarSlett
  15. Måste se till att läsa den här, älskade Tjänarinnans berättelse :)

    SvarSlett
  16. Jag ska alldeles snart börja läsa MaddAddam också!

    SvarSlett
    Svar
    1. Spennende! Regner med du likte de andre to da.

      Slett
  17. Jeg har lest noe av forfatteren, men ikke denne "serien" her. Fikk lyst å lese den, etter å ha lest omtalene dine. Ser ut som vi har like flotte fjell i Rondane som i Europa :)

    SvarSlett
    Svar
    1. Ja, gjør det, Tine. :) Anbefales! Ferdig med denne boka i kveld. Rondane og JOtunheimen er flottere eller minst like flott enn lenger ned i Europa. Og Norge har alpine fjell på Vestlandet/Møre og Romsdal , vest i Jotunheimen, og ingen fjellheimer slår de spisse som går rett opp av havet i Lofoten.--- vi har alt av fjell, men selvsagt ikke så høye som i Nepal og Andesfjellene…og Aconcagua i Argentina..

      Slett